gbgbyfeet

5 dagar gående med dålig mat och dålig sömn börjar sätta sina spår nu. Kroppen försöker säga ifrån men vi har fortsatt att gå. Det är svårt att förstå hur jobbigt det kan vara att gå. Jag kunde iallafall inte föreställa mig innan att det skulle vara så här jobbigt och så tungt för psyket när man bara ser vit snö överallt och en rak väg som aldrig tar slut. Jag gör inte om detta någonsin igen. Efter detta blir det bilen vart jag än ska. Fötterna har börjat svullna så skorna som satt bra sitter nu trångt och jävligt. Sen alla dessa små orter. Jag tyckte kil var jävligt men det är ju ingenting emot det vi sett denna resa. Herregud. Samhällen som inte ens har pizzerior. Inte en mack eller ica på flera mil.

Jag vill hem. Hem till underbara Karlstad. Den vackra älven, den fina statyn på torget, mitticity, nationella provet i matte och alla de som inte trodde vi skulle klara detta.


Fantastiska Karlstad aldrig ska jag lämna dig igen


För mig känns Kil bara som en fantastisk dröm som jag vill uppleva igen.

Dagen har bestått gång, gång och att leta efter mat som inte går att hitta. Förstår inte hur det inte kan finnas en mack, ica eller pizzeria på flera mil. Vad äter dessa människor egentligen?
Vi började ju vandringen i Väbersborg, forsatte mot Hjärterum, sen Lilla Edet där vi för första gången hittade mat. Tog bara ca 9h innan vi fick mat efter frukosten. Nu är vi framme i Älvängen där vi ska spendera natten och samla ihop våra resterande krafter inför morgondagen för att lyckas komma i mål. På detta uppdrag som alla sagt varit omöjligt.

Imorgon runt klockan 15.00 kommer alla att få känna hur det känns att ha fel.
För imorgon börjar vi gå vid 07.00 och beräknar vara framme klockan 15.00.
15.00 imorgon kommer alltså Gbgbyfeet nå Göteborg, staden alla sa att vi aldrig skulle nå till fots.